Vilka är EPR-direktiven i EU

Utökat producentansvar (EPR) är ett miljöpolitiskt tillvägagångssätt som flyttar ansvaret för en produkts livscykel till producenten, inklusive design, återtagning, återvinning och slutligt bortskaffande. Även om varianter av EPR nu har en världsomspännande närvaro, var Europeiska unionen (EU) först med att införa och implementera lagstiftningsverktyget. Fortsätt läsa för att lära dig mer om EPR-lagstiftningen i EU. 

Utökat producentansvar i EU

Som andra delar av världen med EPR-lagstiftning, kräver EU att producenterna genomgår en efterlevnadsprocess. Denna process inkluderar att registrera sig som producent, följa produkt- eller förpackningsdesign och märkningskrav, rapportera om mängden produkt eller förpackning som släpps ut på marknaden, uppnå återvinningsmål och finansiera återvinningen och/eller återvinningen vid slutet av livet.  

Även om vilken produkt som helst kan falla inom ramen för EPR-lagstiftningen, har lagstiftarna identifierat tre kärnproduktkategorier på grund av volymen och toxiciteten hos deras avfallsströmmar: förpackningar, elektrisk och elektronisk utrustning och batterier. För enkelhetens skull kommer den här bloggen att fokusera på dessa tre kärnproduktkategorier och deras motsvarande direktiv, som inkluderar: 

· EU:s direktiv om förpackningar och förpackningsavfall 

· EU-direktivet om avfall från elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE).

· EU:s batteridirektiv

Direktiv om förpackningar och förpackningsavfall

EU:s förpacknings- och förpackningsavfallsdirektiv tar upp de ökande mängderna förpackningsavfall och dess påverkan på miljön genom att reglera förpackningstyper på EU-marknaden, samt förpackningsavfallshantering och förebyggande åtgärder. 

Förpackningar definieras som inneslutning, skydd, hantering, leverans eller presentation av varor, så många varor faller under denna kategori. Förpackningsavfall delas vanligtvis in i tre kategorier för rapporteringssyften:  

· Försäljning/Primärförpackning – Förpackning som direkt omger produkten och som tas emot av konsumenten vid inköpsstället

· Grupp/sekundär förpackning – förpackning som grupperar försäljningsenheter

· Transport/Tertiary Packaging – Förpackningar som används för transport av varor 

En producent får endast använda en förpackningsnivå, en variant av de tre nivåerna eller alla tre.  

Huvudkategorierna för förpackningsavfall baseras på materialtyp. Några exempel inkluderar:  

· Plast  

· Papper/kartong  

· Trä  

· Aluminium  

· Järnmetaller (t.ex. stål)  

· Glas 

Den föreslagna EU-förpackningsförordningen

Europeiska kommissionen (EC) släppte ett utkast till förslag i slutet av 2022 för att upphäva och ersätta EU:s förpackningsavfallsdirektiv. Utkastet till förslaget, kallat EU:s förpackningsförordning, innehåller anmärkningsvärda ändringar av det befintliga förpackningsdirektivet och förväntas träda i kraft i slutet av 2024.  

EU:s WEEE-direktiv

EU-direktivet om avfall från elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) avser att bidra till hållbara produktions- och konsumtionsinsatser genom att ta itu med miljöproblem som orsakas av kasserad elektronik. Detta innebär att förbättra insamlingen, behandlingen och återvinningen av elektrisk och elektronisk utrustning vid slutet av sin livslängd.  

WEEE definieras brett som avfall från batteri- eller eldrivna produkter. De vanligaste kategorierna för WEEE-rapportering är: 

· Utrustning för temperaturväxling, såsom kylskåp, frysar och luftkonditioneringsenheter

· Skärmar, bildskärmar och utrustning som innehåller skärmar med en yta som är större än 100 cm², till exempel TV-apparater, datorskärmar och bärbara datorer

· Lampor, som lysrör och högintensiva urladdningslampor

· Liten utrustning (ingen yttre dimension mer än 50 cm), som brödrostar, dammsugare och rökdetektorer

· Stor utrustning (alla yttre mått över 50 cm), som tvättmaskiner, diskmaskiner och gymutrustning

· Liten IT- och telekommunikationsutrustning (ingen yttre dimension mer än 50 cm), som mobiltelefoner, GPS-enheter och routrar 

Enligt EU:s WEEE-direktiv måste en specifik etikett finnas på all elektrisk eller elektronisk utrustning som säljs inom EU-marknaden. Etiketten måste innehålla följande delar:

· En överkorsad papperskorgssymbol

· Antingen ett svart streck under det överkorsade avfallskärlet eller ett datum som anger när produkten släpptes ut på marknaden  

· Ett identifieringsmärke, till exempel en varumärkeslogotyp eller varumärke 

 EU:s batteridirektiv

EU:s batteridirektiv syftar till att göra batterier hållbara under hela deras livscykel, inklusive inköp, insamling, återvinning och återanvändning. 

Batterier (och ackumulatorer) är kategoriserade i tre områden för rapporteringsändamål: 

· Bärbar – Batterier som är förseglade och kan bäras för hand

· Industriell – Batterier designade uteslutande för industriell eller professionell användning eller användning i alla typer av elfordon

· Automotive – Batterier som används för bilstarter, tändningskraft eller belysning 

Olika batterifunktioner kan övervägas av myndigheter vid implementering av rapporteringskategorier, såsom kemisk sammansättning, vikt och om batteriet är engångsbruk eller uppladdningsbart. 

Hantera EPR-efterlevnad med Source Intelligence

Att hantera EPR-efterlevnad i EU kan vara utmanande och resurskrävande – ännu mer om ditt företag anses vara en producent i flera länder i och utanför EU. Att ha tillgång till rätt verktyg, tillsammans med regulatorisk expertis, är viktigt för att säkerställa efterlevnad.